Volvo Aktie

Volvokoncernen, lagligen Aktiebolaget Volvo, är ett svenskt multinationellt tillverkningsföretag med huvudkontor i Göteborg. Dess kärnverksamhet omfattar produktion, distribution och försäljning av lastbilar, bussar och entreprenadutrustning. Volvo levererar även marina och industriella drivsystem och finansiella tjänster. 2016 var man världens näst största tillverkare av tunga lastbilar genom sitt dotterbolag Volvo Lastvagnar.

Volvo grundades 1927. Volvo var ursprungligen involverat i bilindustrin och expanderade till andra tillverkningssektorer under hela 1900-talet. Biltillverkaren Volvo Cars, även den med säte i Göteborg, var en del av AB Volvo fram till 1999, då det såldes till Ford Motor Company. Sedan 2010 ägs Volvo Cars av bilföretaget Geely Holding Group. Både AB Volvo och Volvo Cars delar Volvos logotyp och samarbetar för att driva Volvo Museum i Göteborg.

Bolaget noterades första gången på Stockholmsbörsen 1935 och fanns på NASDAQ index från 1985 till 2007. Volvo är ett av Sveriges största företag efter marknad och intäkter.

Varumärket Volvo registrerades ursprungligen som ett varumärke i maj 1911, avsett för en ny serie SKF kullager. Det betyder "jag rullar" på latin, härlett från "volvere". SKF valde dock att använda sina initialer som varumärke för alla sina lagerprodukter.

1924 beslutade Assar Gabrielsson, försäljningschef i SKF, och Gustav Larson, ingenjör från KTH, att börja bygga en svensk bil. De hade som mål att bygga bilar som tål landets tuffa vägar och kalla temperaturer.

AB Volvo startade sin verksamhet den 10 augusti 1926. Efter ett år av förberedelser och tillverkning av tio prototyper var företaget redo att påbörja biltillverkning inom SKF-koncernen. Volvokoncernen överväger sin officiella start 1927 när den första bilen, en Volvo ÖV 4, rullade av produktionslinjen vid fabriken på Hisingen, Göteborg. Endast 280 bilar byggdes det året. Den första lastbilen, "Serie 1", debuterade i januari 1928, blev en omedelbar succé och väckte uppmärksamhet utanför Sverige. År 1930 sålde Volvo 639 bilar och började exportera lastbilar till Europa. Bilarna blev dock kända utanför Sverige först efter andra världskriget. AB Volvo introducerades på Stockholmsbörsen 1935 och SKF beslutade att sälja sina aktier i företaget. År 1942 förvärvade Volvo det svenska finmekanikföretaget Svenska Flygmotor, senare omdöpt till Volvo Aero.

Pentaverken, som hade tillverkat motorer åt Volvo, förvärvades 1935, vilket säkrade en tillgång på motorer och inträde på marknad.

Den första bussen, som fick namnet B1, lanserades 1934 och flygmotorer lades till det växande produktsortimentet i början av 1940-talet. Volvo stod även för tillverkningen av Stridsvagnen m/42. 1963 öppnade Volvo Volvo Halifax Assembly-fabriken, den första monteringsfabriken utanför Sverige, i Halifax, Nova Scotia, Kanada.

1950 förvärvade Volvo den svenska bygg- och lantbrukstillverkaren Bolinder-Munktell. Bolinder-Munktell döptes om till Volvo BM 1973. 1979 såldes Volvo BM:s lantbruksutrustningsverksamhet till Valmet. Genom omstruktureringar och förvärv blev den återstående anläggningsverksamheten Volvo Construction Equipment.

På 1970-talet började Volvo gå över från biltillverkning till att fokusera mer på tunga nyttofordon. Bildivisionen koncentrerade sig på modeller riktade till högre medelklasskunder för att förbättra räntabilitet.

Partnerskap och sammanslagningsförsök

1977 försökte Volvo kombinera verksamheten med den konkurrerande svenska bilkoncernen Saab-Scania, men den senare avvisade det.

Mellan 1978 och 1981 förvärvade Volvo Beijerinvest, ett handelsföretag som är verksamt inom olje-, livsmedels- och finansbranschen. År 1981 stod dessa sektorer för ungefär tre fjärdedelar av Volvos intäkter, medan fordonssektorn stod för resten. 1982 slutförde Volvo förvärvet av White Motor Corporations tillgångar.

I början av 1970-talet började Volvo samarbeta med den franska tillverkaren Renault. 1978 delades Volvo Personvagnar av som ett separat bolag inom Volvokoncernen och Renault förvärvade en minoritetsandel innan den såldes tillbaka på 1980-talet. På 1990-talet fördjupade Renault och Volvo sitt samarbete genom att samarbeta inom inköp, forskning och utveckling och kvalitetskontroll samtidigt som det ökade korsägandet. 1993 tillkännagavs ett fusionsavtal mellan Volvo och Renault, men det motarbetades i Sverige, vilket ledde till att alliansen upplöstes 1994. Volvo sålde av sin minoritetsandel i Renault 1997. På 1990-talet avyttrade Volvo också större delen av sin verksamhet. utanför fordon och motorer.

1991 deltog Volvo Group i ett joint venture med den japanska biltillverkaren Mitsubishi Motors vid den tidigare DAF-fabriken i Born, Nederländerna. Verksamheten, under varumärket NedCar, började tillverka den första generationen Mitsubishi Carisma tillsammans med Volvo S40/V40 1996. Under 1990-talet samarbetade Volvo också med den amerikanska tillverkaren General Motors. 1999 blockerade Europeiska unionen en fusion med Scania AB.

Omfokusering på tunga fordon

I januari 1999 sålde Volvo Group Volvo Car Corporation till Ford Motor Company för 6,45 miljarder dollar. Divisionen placerades inom Fords Premier Automotive Group tillsammans med Jaguar, Land Rover och Aston Martin. Volvos tekniska resurser och komponenter användes i olika Ford-, Land Rover- och Aston Martin-produkter. I november 1999 köpte Volvokoncernen en andel på 5 % i Mitsubishi Motors som en del av ett partnerskapsavtal för lastbils- och bussverksamheten. 2001, efter att Daimler Chrysler köpt en stor andel i Mitsubishi Motors, sålde Volvo sina aktier till DaimlerChrysler.

Renault Véhicules Industriels, som inkluderade Mack Trucks, såldes till Volvo i januari 2001 och bytte namn till Renault Trucks 2002. Renault blev AB Volvos största aktieägare med en andel på 19,9 % som en del av affären, och ökade till 21,7 % 2010.

AB Volvo förvärvade 13 % av aktierna i den japanska lastbilstillverkaren Nissan Diesel 2006 och blev därmed en stor aktieägare. Volvokoncernen övertog hela ägandet av Nissan Diesel 2007 för att utöka sin närvaro på den asiatiska marknad.

Renault sålde 14,9 % av sin andel i AB Volvo i oktober 2010 för 3,02 miljarder euro, vilket ger Renault cirka 17,5 % av Volvos rösträtt. Renault sålde sina återstående aktier i december 2012 för 1,6 miljarder euro, vilket lämnade den svenska industriinvesteringsgruppen Aktiebolaget Industrivärden som största aktieägare. Samma år sålde Volvo Volvo Aero till det brittiska företaget GKN. 2017 blev Volvo Personvagnars ägare Geely den största aktieägaren i Volvo aktie i antal aktier och ersatte Industrivärden. Industrivärden behöll fler rösträtter än Geely.

I december 2013 sålde Volvo sin division Volvo Construction Equipment Rents till Platinum Eget kapital. I november 2016 tillkännagav Volvo sin avsikt att avyttra sin Government Sales-division, som inkluderade Renault Trucks Defence, Panhard, ACMAT, Mack Defence i USA och Volvo Defence. Projektet för att sälja divisionen övergavs senare och i maj 2018 omorganiserade Volvo Renault Trucks Defence och döpte om det till Arquus.

I december 2018 meddelade Volvo att de hade för avsikt att sälja en 75,1 % kontrollerande andel av sitt dotterbolag för biltelematik WirelessCar till Volkswagen för att fokusera på telematik för kommersiella fordon. Försäljningen slutfördes i mars 2019.

I december 2019 tillkännagav Volvo och Isuzu sin avsikt att bilda en strategisk allians om kommersiella fordon, där Volvo sålde UD Trucks till Isuzu. De slutliga avtalen för alliansen undertecknades i oktober 2020, med UD Trucks-försäljningen i väntan på myndighetstillstånd. Försäljningen slutfördes i april 2021.

I början av 2020-talet samarbetade Volvo med andra tillverkare för att distribuera infrastruktur för icke-kolväteenergi. I april 2020 tillkännagav Volvo och Daimler, senare Daimler Truck, ett joint venture för bränslecellsverksamhet. I mars 2021 omorganiserades bränslecellsverksamheten till ett joint venture kallat Cellcentric. I december 2021 kom Volvo, Daimler Truck och Traton överens om att bilda ett lika ägt joint venture för att bygga ett laddningsnät för elfordon för tunga fordon i Europa. Det gemensamma företaget startade sin verksamhet under varumärket Milence i december 2022.

I april 2021 tillkännagav Volvo ett partnerskap med ståltillverkaren SSAB för att utveckla fossilbränslefritt stål för framtida användning i Volvos fordon. Samarbetet kommer från SSAB:s gröna stålsatsning, HYBRIT.

I november 2023 förvärvade Volvo Proterras batteriverksamhet för 210 miljoner USD.

Volvokoncernens verksamhet inkluderar:

• Volvo Lastvagnar: Mellanstora lastbilar för regionala transporter och tunga lastbilar för långväga transporter, samt tunga lastbilar för byggsegmentet.
• Mack Trucks: Lätta lastbilar för nära distribution och tunga lastbilar för långväga transporter.
• Renault Trucks: Tunga lastbilar för regionala transporter och tunga lastbilar för byggsegmentet.
• Arquus: Militärfordon.
• Dongfeng kommersiella fordon (45 % ägande): Lastbilar.
• VE Commercial Vehicles Limited Ltd. (VECV): Ett joint venture mellan Volvo Group och Eicher Motors Limited där Volvo äger 45,6 % (lastbilar och bussar).
• Volvo Construction Equipment: Entreprenadutrustning.
• SDLG (70 % ägande): Anläggningsutrustning.
• Volvo Group Venture Capital: Corporate investmentbolag.
• Volvo Bussar: Kompletta bussar och busschassier för stadstrafik, linjetrafik och turisttrafik.
• Volvo Financial Services: Kund finansiering, koncernintern bankverksamhet och fastighetsadministration.
• Volvo Penta: Marinmotorsystem för fritidsbåtar och kommersiell sjöfart, dieselmotorer och drivsystem för industriella applikationer.
• Volvo Energy: Management och support för elfordon, batterier och elektrifieringsnätverk.

Enligt företaget kom 2021 nästan två tredjedelar av dess intäkter från lastbilar och tjänster relaterade till dem. Anläggningsutrustning stod för 25% av intäkterna, medan bussar, marinmotorer och mindre verksamheter var och en bidrog med mindre än 5%.

Industribyggnader

Volvo har olika produktionsanläggningar. Från och med 2022 har företaget fabriker i 19 länder, med 10 andra länder som har oberoende montörer av Volvo-produkter. Företaget har även produktutvecklings-, distributions- och logistikcenter. Dess första fabrik för fordonsmontering, på Hisingen, ägdes av SKF tills den blev en del av Volvobolaget 1930. Det året köpte Volvo sin leverantör av motorer i Skövde. 1954 byggde Volvo en ny lastbilsmonteringsfabrik i Göteborg och 1959–1964 en bilmonteringsfabrik i Torslanda. Volvos första verkligt separata fabrik var Floby-växellådsfabriken (100 kilometer nordost om Göteborg), som införlivades 1958. På 1960-talet och början av 1970-talet öppnade Volvo och dess monteringspartners fabriker i Kanada, Belgien, Malaysia och Australien. I början av den perioden började Volvo också satsa på andra fordon än personbilar och väggående nyttofordon genom att förvärva Eskilstunafabriken (Bolinder-Munktell). Från 1970-talet och framåt satte Volvo upp olika anläggningar (Bengtsfors, Lindesberg, Vara, Tanumshede, Färgelanda, Borås), de flesta inom 150 kilometers radie från Göteborg, och förvärvade gradvis de holländska DAF-bilfabrikerna. Man etablerade också sin första sydamerikanska fabrik i Curitiba, Brasilien.

Från mitten av 1970-talet och framåt började Volvo bygga monteringsfabriker med mindre monteringslinjer, mer arbetarcentrerade och med bättre användning av automation, och flyttade bort från Fordism. Dessa var Kalmar (bilmontering, byggd 1974), Tuve (lastbilsmontering, 1982), och Uddevalla (bilmontering, 1989). Kalmar och Uddevalla lades ner i början av 1990-talet efter årliga förluster. Tuve-fabriken (kallad LB-fabriken) ersatte Göteborgsfabriken (X-fabriken) för lastbilsmontering under 1980-talet, eftersom den förra kunde producera mer tekniskt komplexa modeller. 1982 fick Volvo sin första fabrik i USA, New River Valley-fabriken i Dublin, Virginia, efter att ha förvärvat tillgångarna i White Motor Corporation. Med start i slutet av 1980-talet utökade Volvo sin begränsade bussproduktionskapacitet genom förvärv i olika länder (svenska Saffle Karroseri, danska Aabenraa, tyska Drögmöller Karroserien, kanadensiska Prévost Car, finska Carrus, amerikanska Nova Bus, Mexican Mexicana de Autobuses). I slutet av 1990-talet, efter ett kortlivat joint venture med den polska tillverkaren Jelcz, byggde Volvo sin huvudsakliga bussproduktionsnav för Europa i Wroclaw. På 1990-talet ökade Volvo också sina anläggningsmaskiners tillgångar genom att förvärva det svenska företaget Åkerman och anläggningsmaskinsdivisionen inom Samsung Heavy Industries. 1998 öppnade företaget en monteringsanläggning för sina tre huvudsakliga tunga produktlinjer (lastbilar, anläggningsutrustning och bussar) nära Bangalore, Indien.

Volvo sålde alla sina biltillverkningstillgångar 1999.

Efter förvärvet av Renault Véhicules Industriels och Nissan Diesel på 2000-talet fick Volvo olika produktionsanläggningar i Europa, Nordamerika och Asien.

2014 förvärvade Volvos Volvo Construction Equipment divisionen för tillverkning av lastbilar inom Terex Corporation, som inkluderade fem lastbilsmodeller och en tillverkningsanläggning i Motherwell, Skottland.