Ericsson aktie

Telefonaktiebolaget LM Ericsson, allmänt känt som Ericsson, är ett svenskt multinationellt nätverks- och telekommunikationsföretag med huvudkontor i Stockholm. Ericsson är en ledande kraft i branschen och tillhandahåller infrastruktur, mjukvara och tjänster inom informations- och kommunikationsteknik för leverantörer av telekommunikationstjänster och företag. Deras erbjudanden omfattar ett brett utbud av lösningar, inklusive 3G-, 4G- och 5G-utrustning, såväl som Internet Protocol (IP) och optiska transportsystem. Med en global räckvidd har Ericsson cirka 100 000 anställda och är verksamt i över 180 länder. Företaget har en robust patentportfölj med över 57 000 beviljade patent.

Ericsson har spelat en avgörande roll i utvecklingen av telekommunikationsindustrin och är en framstående ledare inom 5G-teknik. Företaget grundades 1876 av Lars Magnus Ericsson och kontrolleras gemensamt av familjen Wallenberg genom deras holdingbolag Investor AB och universalbanken Handelsbanken genom sitt investeringsbolag Industrivärden. Wallenbergarna och Handelsbanken fick kontroll över Ericsson och förvärvade röststarka A-aktier efter Kreugerimperiets kollaps i början av 1930-talet.

Ericsson är också krediterad för uppfinningen av Bluetooth-teknik.

Lars Magnus Ericssons resa med telefoner började i ungdomen som instrumentmakare. Han arbetade på ett företag som tillverkade telegrafutrustning åt den svenska statliga myndigheten, Telegrafverket. 1876, vid 30 års ålder, etablerade han med hjälp av vännen Carl Johan Andersson en telegrafverkstad i centrala Stockholm, där han även reparerade utlandstillverkade telefoner. År 1878 hade Ericsson börjat tillverka och sälja sin egen telefonutrustning. Även om hans telefoner inte var tekniskt banbrytande, gick han samma år med på att leverera telefoner och växel till Sveriges första teleoperatör, Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag.

Expansion - Internationell

Ericssons internationella expansion började i slutet av 1890-talet när den svenska marknad närmade sig mättnad. Företaget etablerade agenter i flera länder, inklusive Storbritannien och Ryssland, där fabriker senare byggdes för att säkra lokala kontrakt och öka produktionen utöver den svenska anläggningens kapacitet. Storbritanniens National Telephone Company blev en stor kund och stod för 28 % av Ericssons försäljning år 1897. Tillväxten i Sverige uppmuntrade även användningen av Ericsson-telefoner i andra nordiska länder.

Ericssons produkter nådde Australien och Nya Zeeland och blev företagets största icke-europeiska marknader i slutet av 1890-talet. Massproduktionstekniker var i full gång, vilket ledde till en mer funktionell design för telefoner, med mindre utsmyckade detaljer.

Trots framgångarna på andra håll kämpade Ericsson för att göra betydande inbrytningar på den amerikanska marknad. AT&T:s Western Electric Company, Kellogg och Automatic Electric dominerade marknad, vilket tvingade Ericsson att så småningom sälja sina amerikanska tillgångar. Försäljningen i Mexiko ledde dock till expansion i sydamerikanska länder. Betydande försäljning genererades även i Sydafrika och Kina.

Med företaget etablerat som ett multinationellt företag lämnade Lars Ericsson 1901 företaget.

Ericsson fokuserade initialt på manuella växeldesigner, med utsikt över uppkomsten av automatisk telefoni i USA. Deras första uppringningstelefon introducerades 1921, men tidiga automatiska växlingssystem antogs långsamt tills deras prestanda bevisades globalt. Telefoner från denna era hade en förenklad design och finish, med många tidiga automatiska bordstelefoner i Ericssons kataloger som liknade magnetostilar, med en urtavla på framsidan och nödvändiga elektroniska modifieringar. Distinkta dekaler prydde fodralen.

Första världskriget, den efterföljande stora depressionen och förlusten av ryska tillgångar efter revolutionen hämmade företagets tillväxt, vilket minskade försäljningen till andra länder med ungefär hälften.

Förvärvet av andra telekombolag belastade Ericssons ekonomi. 1925 fick Karl Fredric Wincrantz kontroll genom att förvärva en majoritet av bolagets aktier, ekonomiskt stödd av Ivar Kreuger, en internationell finansiär. Företaget döptes om till Telefonaktiebolaget LM Ericsson. Kreugers intresse för företaget växte, eftersom han var en stor aktieägare i Wincrantz' holdingbolag.

Ericsson stod inför konkurs och stängning men räddades av banker, inklusive Stockholms Enskilda Bank (numera Skandinaviska Enskilda Banken) och andra svenska investmentbanker kontrollerade av familjen Wallenberg, tillsammans med visst svenskt statligt stöd. Marcus Wallenberg Jr. förhandlade fram ett avtal med flera svenska banker för att ekonomiskt återuppbygga Ericsson. Bankerna ökade successivt sitt ägande av LM Ericsson "A"-aktier, medan International Telephone & Telegraph (ITT) förblev den största aktieägare. 1960 köpte familjen Wallenberg ITT:s aktier i Ericsson och fick kontroll över företaget.

Ericsson DBH1001 (1931), designad av Jean Heiberg, var den första kombinerade telefonapparaten med ett bakelithus och telefonlur. Ericsson DBH15-telefonen, en efterföljare till DBH 1001, designades om 1947 av Gerard Kiljan.

Under 1920- och 1930-talen omstrukturerade och stabiliserade regeringar världen över sina telefonmarknader. Fragmenterade stad-för-stad-system, som tidigare drevs av små, privata företag, konsoliderades och erbjöds för uthyrning till ett enda företag. Ericsson säkrade flera av dessa hyresavtal, vilket resulterade i ytterligare försäljning av utrustning till expanderande nätverk. Nästan en tredjedel av Ericssons försäljning genererades via telefonbolagen.

Ericsson har en lång historia av innovation inom telekommunikationsindustrin, som går tillbaka till 1956 när man introducerade världens första helautomatiska mobiltelefonsystem, MTA. Företaget fortsatte att ge betydande bidrag och släppte en av världens första handsfree-högtalartelefoner på 1960-talet och Ericofon 1954. Ericssons utrustning för växling av tvärbalken användes flitigt av telefonförvaltningar globalt. 1983 introducerade Ericsson ERIPAX-sviten av nätverksprodukter och tjänster, vilket ytterligare befäste sin position inom telekommunikationslandskapet.

Internets framväxt på 1990-talet innebar nya möjligheter för Ericsson. Även om det från början uppfattades som långsamt att anpassa sig till internets potential, etablerade företaget ett internetprojekt kallat Infocom Systems 1995 för att dra nytta av konvergensen mellan fast telekom och IT. Ericssons VD, Lars Ramqvist, uppgav i årsredovisningen för 1996 att företaget skulle utöka sin verksamhet inom alla affärsområden, inklusive mobiltelefoner, mobilsystem och Infocom Systems, för att tillgodose kundservice och internetprotokoll (IP)-åtkomst.

Tillväxten av GSM, som blev den de facto globala standarden, tillsammans med Ericssons andra mobilstandarder som D-AMPS och PDC, fick företaget till en uppskattad andel på 40 % av världens marknad i början av 1997, med cirka 54 miljoner abonnenter. Dessutom fanns det cirka 188 miljoner AX-linjer på plats eller i beställning i 117 länder.

På 1990-talet samarbetade telekom- och chipföretag för att tillhandahålla internetåtkomst via mobiltelefoner. Tidiga versioner som Wireless Application Protocol (WAP) använde paketdata över det befintliga GSM-nätverket, känt som GPRS (General Packet Radio Service). Dessa 2.5G-tjänster var dock rudimentära och nådde inte någon stor framgång på massmarknaden.

International Telecommunication Union (ITU) utvecklade specifikationer för en 3G-mobiltjänst, som omfattar flera tekniker. Ericsson förespråkade starkt för WCDMA-formen (wideband CDMA) baserad på GSM-standarden och började testa 1996. Den japanska operatören NTT Docomo samarbetade med Ericsson och Nokia, som samarbetade 1997 för att stödja WCDMA över konkurrerande standarder . DoCoMo blev den första operatören med ett live 3G-nätverk och använde sin version av WCDMA som heter FOMA.

Ericsson spelade en stor roll i utvecklingen av WCDMA-versionen av GSM, medan den USA-baserade chiputvecklaren Qualcomm marknadsförde det alternativa systemet CDMA2000, som bygger på CDMA:s popularitet på den amerikanska marknad. Detta ledde till en rättegång om patentintrång som löstes i mars 1999. Företagen kom överens om att betala varandra royalties för användningen av deras respektive teknologier, och Ericsson förvärvade Qualcomms trådlösa infrastrukturverksamhet och en del FoU-resurser.

I mars 2001 utfärdade Ericsson en vinst (profit) . Under året därpå halverades försäljningen till operatörerna och mobiltelefonerna blev en belastning för företaget. Företagets telefonenhet gick med en förlust på 24 miljarder SEK år 2000. En brand i en Philips chipfabrik i New Mexico i mars 2000 störde allvarligt Ericssons telefonproduktion, vilket ytterligare hindrade dess ambitioner för mobiltelefoner. I oktober 2001 delades mobiltelefonverksamheten ut till ett joint venture med Sony och bildade Sony Ericsson Mobile Communications.

Ericsson genomförde flera omgångar av omstrukturering, refinansiering och nedskärningar. Antalet anställda minskade från 107 000 till 85 000 under 2001, följt av en ytterligare minskning med 20 000 under 2002 och 11 000 under 2003. En nyemission tillförde 30 miljarder kronor för att hålla bolaget flytande. Ericssons överlevnad sammanföll med tillväxten av mobilt internet. Med rekordvinster kom företaget fram i en starkare position än många av sina konkurrenter.

Ericsson upplevde en betydande tillväxt från 2003 till 2018, vilket sammanföll med uppkomsten av full mobil internetåtkomst. Efter introduktionen av 3G-tjänster 2003 började individer använda sina mobiltelefoner för att komma åt internet. Ericsson bidrog aktivt till utvecklingen och driftsättningen av 3G-teknik, förbättrade WCDMA och introducerade IMS och HSPA. HSPA, som ursprungligen distribuerades som HSDPA, markerade världens första mobila bredband, och expanderade från första testsamtal i USA 2005 till 59 kommersiella nätverk 2006.

2016 avgick Hans Vestberg som vd efter sex år, med Jan Frykhammar som tillförordnad vd. Börje Ekholm tillträdde rollen som vd 2017. Ericsson gjorde upp ett potentiellt civilrättsligt ansvar 2018 och gick med på att betala 145 893 USD för ett uppenbart brott mot den internationella lagen om ekonomiska beredskapslag och de sudanesiska sanktionsbestämmelserna.

Ericsson har varit aktivt involverad i förvärv och samarbeten under hela sin historia. I början av 2000-talet deltog Ericsson i Wireless Strategic Initiative tillsammans med andra europeiska telekommunikationsleverantörer för att utveckla avancerade trådlösa kommunikationssystem. Företaget bildade också ett partnerskap med Microsoft, som kulminerade i ett joint venture som senare utvecklades till ett licensavtal. Ericsson etablerade ett samriskföretag för mobiltelefontillverkning med Sony 2001, och sålde så småningom sin andel 2012.

Telekommunikationssektorn upplevde utmaningar under 2001, vilket ledde till förluster av arbetstillfällen och betydande omstruktureringar. Ericsson, tillsammans med andra stora aktörer, minskade sin personalstyrka. Företaget förvärvade de återstående aktierna i EHPT från Hewlett-Packard 2001 och outsourcade sin IT-drift till HP 2003. Ytterligare förvärv inkluderade Marconi Company 2005, Ericsson Microwave Systems (såld till Saab AB 2006), Redback Networks och Entrisphere 2007 , LHS 2007, Tandberg Television 2008, Nortels operatörsnätverksdivision 2009, inCodes Strategy and Technology Group, LG-Nortel, Optimi Corporation och Pride 2010, Guangdong Nortel Telecommunication Equipment Company, Nortels Multiservice Technologies Switch-verksamhet i Tel 20ia 2012, Technicolors sändningstjänstavdelning och BelAir Networks 2012, Red Bee Media 2014, Microsofts Mediaroom-verksamhet 2014, Envivio 2015, Ericpol 2016 och Placecast 2018. Företaget sålde också sin division för företagsväxeln till Aastra Technologies. år 2008.

Under 2017 undersökte Ericsson försäljningen av sina medieföretag och sålde slutligen en majoritetsandel i sin Media Solution-division till One Eget kapital Partners. Företaget förvärvade Cradlepoint 2020 och Vonage 2021. Ericsson har fortsatt att utöka sina partnerskap, särskilt genom att tillkännage ett samarbete med MTN Group 2024 för att förbättra mobila finansiella tjänster i Afrika.

Ericsson är en ledande leverantör av teknik och tjänster för teleoperatörer över hela världen. Företagets kärnverksamhet omfattar forskning och utveckling, nätverkssystem och mjukvaruutveckling samt driftstöd för telekomtjänsteleverantörer. Ericsson erbjuder heltäckande end-to-end-lösningar för alla större mobilkommunikationsstandarder, strukturerade kring tre primära affärsenheter: Nätverk, Digitala tjänster och Managed Services.

Nätverksdivisionen ansvarar för att utveckla och distribuera nätverksinfrastruktur för mobila och fasta anslutningar, som omfattar ett brett utbud av produkter, inklusive radiobasstationer, radionätverkskontroller, mobila växelcentraler och tjänsteapplikationsnoder. Denna division har spelat en avgörande roll i utvecklingen av 2G-, 3G-, 4G/LTE- och 5G-tekniker, vilket driver övergången till helt IP-nätverk. Utöver den senaste tekniken fortsätter Ericsson att stödja äldre standarder som GSM, WCDMA och CDMA, samtidigt som de tillhandahåller lösningar för mikrovågstransport, IP-nätverk, tjänster för fast access, mobila bredbandsmoduler och olika nivåer av fast bredbandsaccess.

Ericssons enhet för digitala tjänster fokuserar på att tillhandahålla kärnnätverk, Operations Support Systems (OSS) för nätverkshantering och analys, och Business Support Systems (BSS) för fakturering och förmedling. Denna enhet inkluderar också ett m-Commerce-erbjudande som underlättar samarbeten mellan tjänsteleverantörer, finansiella institutioner och mellanhänder. Anmärkningsvärda m-handelsavtal har tillkännagivits med Western Union och den afrikanska trådlösa operatören MTN.

Managed Services-enheten är verksam i 180 länder och tillhandahåller ett brett utbud av tjänster, inklusive hanterade tjänster, systemintegration, konsultation, nätverksutbyggnad, design och optimering, sändningstjänster, utbildningstjänster och support. Dessa tjänster levereras till kunder inom olika branscher, inklusive tv och media, allmän säkerhet och allmännyttiga företag. Ericsson hävdar att de hanterar nätverk som betjänar över 1 miljard abonnenter globalt, och dess kundnät stödjer totalt mer än 2,5 miljarder abonnenter.

Tidigare delades Ericssons Broadcast Services-enhet av till ett joint venture kallat Red Bee Media. Denna oberoende enhet är specialiserad på uppspelning av direktsända och förinspelade tv-program, som omfattar kommersiella och public service-sändningar. Red Bee Media tillhandahåller tjänster som presentationskontinuitet, släpvagnar och tillhörande åtkomsttjänster såsom textning, ljudbeskrivning och teckenspråkstolkar i vision. Dessutom omfattar deras mediehanteringstjänster Managed Media Preparation och Managed Media Internet Delivery.

Sony Ericsson Mobile Communications AB, allmänt känt som Sony Ericsson, var ett joint venture mellan Sony och Ericsson. Detta samarbete slog samman de båda företagens redan existerande mobiltelefonverksamheter. Sony Ericsson ansvarade för design och utveckling, marknadsföring, försäljning, distribution och kundservice för en rad produkter inklusive mobiltelefoner, tillbehör och persondatorkort (PC). I februari 2012 meddelade Sony slutförandet av sitt fullständiga förvärv av Sony Ericsson. Efter detta förvärv döptes företaget om till Sony Mobile Communications och flyttade sitt huvudkontor från Sverige till Japan nästan ett år senare.

Ericsson Mobile Phones: A History

Ericssons mobiltelefontillverkning överfördes till Sony Ericsson 2001 som ett joint venture med Sony. Här är en lista över mobiltelefoner som marknadsförs under varumärket Ericsson:

Tidiga modeller:

• Ericsson GS88:  En inställd modell som myntade termen "Smartphone".
• Ericsson GA628: Känd för sin Z80 CPU.
• Ericsson SH888: Den första mobiltelefonen med trådlösa modemfunktioner.
• Ericsson A1018: En telefon med dubbla band, känd för sin lätthet att hacka.
• Ericsson A2618 & Ericsson A2628: Dubbelbandstelefoner med grafiska LCD-skärmar baserade på PCF8548 I²C-kontrollern.
• Ericsson PF768 & Ericsson GF768: Modeller med fokus på funktionalitet.
• Ericsson DH318: En av de tidigaste TDMA/AMPS-telefonerna i USA.
• Ericsson GH388: En robust och populär modell.

T-serien:

• Ericsson T10: En färgstark och stilren telefon.
• Ericsson T18: En affärsinriktad modell med flip-design.
• Ericsson T28:  Känd för sin slimmade design och användning av litiumpolymerbatterier. Den innehöll en grafisk LCD-skärm baserad på PCF8558 I²C-kontrollern.
• Ericsson T20s & Ericsson T29s:  Liknar T28, med T29s som lägger till WAP-stöd.
• Ericsson T29m: En pre-alfa-prototyp för T39m.
• Ericsson T36m: En prototyp för T39m, annonserad i gult och blått. Den släpptes aldrig på grund av lanseringen av T39m.
• Ericsson T39: Liknar T28 men med GPRS-modem, Bluetooth och triband-funktioner.
• Ericsson T65 & Ericsson T66: Mellanklassmodeller med förbättrade funktioner.
• Ericsson T68m:  Den första Ericsson-luren med färgskärm, senare omdöpt till Sony Ericsson T68i.

R-serien:

• Ericsson R250s Pro: En helt damm- och vattentålig telefon.
• Ericsson R310s & Ericsson R320:  Modeller med raffinerad design och funktioner.
• Ericsson R320s Titan:  En begränsad upplaga med framsida i titan.
• Ericsson R320s GPRS:  En prototyp för att testa GPRS-nätverk.
• Ericsson R360m: En pre-alfa-prototyp för R520m.
• Ericsson R380:  Den första Ericsson-telefonen som använder Symbian OS.
• Ericsson R520m: Liknar T39 men i en godisbar formfaktor. Den innehöll funktioner som en inbyggd högtalartelefon och en optisk närhetssensor.
• Ericsson R520m UMTS & Ericsson R520m SyncML: Prototyper för att testa UMTS-nätverk respektive SyncML-implementering.
• Ericsson R580m:  Tillkännagav i flera pressmeddelanden, det var tänkt att vara en efterföljare till R380s utan extern antenn och en färgskärm.
• Ericsson R600:  En flaggskeppsmodell med avancerade funktioner.

Bortom mobiltelefoner:

• Ericsson Dialog: En linje med fasta telefoner.
• Ericofon:  En serie klassiska telefoner.

Ericsson GS88: En inställd modell som myntade termen "Smartphone."

Ericsson Mobile Platforms: En division som fokuserar på mobilplattformsteknologi, slogs samman med ST-NXP Wireless 2009 för att bilda ett 50/50 joint venture. Satsningen avyttrades 2013, med kvarvarande aktiviteter integrerade i Ericsson Modems och STMicroelectronics.

Ericsson Enterprise: Grundades 1983 och tillhandahåller kommunikationssystem och tjänster för företag och institutioner. Dess produkter inkluderade VoIP-baserade PBX-, WLAN- och mobila intranätlösningar. 2008 såldes Ericsson Enterprise till Aastra.